Det allra vackraste och mest magiska jag någonsin sett är utsikten från Sockertoppen över Rio de Janeiro. Återigen- varför har ingen uppfunnit inbyggd kamera i ögonen?
Jag tog mig ut med taxi en sen eftermiddag efter att ha vilat lite i solen på Copacabana beach. Jag åkte en cablecar upp och satte mig och tog en fantastisk god måltid- grillad lax med papayasås och saffransris och när solen började gå ner över staden begav jag mig snabbt upp med nästa cablecar för att komma upp till självaste toppen på Sockertoppen.
Sedan stod jag bara där och njöt. När man trodde att det inte kunde bli vackrare skiftade himlen plötsligt färg och blev ännu vackrare. Och så höll det på tills solen var helt borta, det var bäck svart och hela staden bara glittrade bland bergen. Det går inte ens att beskriva! Det är något alldeles speciellt med denna stad. Hur den slingrar sig i små öar, berg och favelor som klättrar upp för de, en djungel som sprider sig mtt i och Cristo Redentor i fjärran som vakar över staden. En praktsyn helt enkelt!
Jag kände mig riktigt lyckligt lottad när jag stod där och jag kunde bara inte slita mig. Det slutade med att jag stod där i flera timmar och bara stirrade och njöt. Blev till och med lite blöt i ögonen av tanken och känslan att just jag fick se och uppleva detta.
När jag kom ner från toppen var där givetvis inga taxis kvar. Så jag började promenera tills jag insåg att en promenad på 45 minuter tillbaka till hotellet, ensam i mörker inte kändes så lockande. Jag fick syn på en buss och tog ett snabbt och spontant beslut att hoppa på den. Någonting måste man ju känna igen på vägen tillbaka och hoppa av? Bra beslut, för jag hittade faktiskt tillbaka och en euforikänsla sköljde över mig av bara det. Nästan, nääästan så jag ville titulera mig själv som en local. (Förlåt mamma!)
Nedan kan ni se lite av förvandligen under kvällen.
Cristo Redentor i fjärran.
Te amo Rio ☮
